Grow old, and when your old you die and when you die your dead

När jag är 80 är jag förmodligen död. Ungefär åren innan 80 börjar man bli helt äcklig och skröplig. Och så fort jag känner att det börjar gå åt det hållet har jag bestämt mig för att göra en massa sjukt roliga saker och inte vara så försiktig. Typ hoppa fallskärm och inte kolla så att fallskärmen funkar. Eller, det tror jag att jag kommer göra, men det kommer kanske ändra sig. Om 63 år, alltså år 2072, tror jag att jorden och folket på den antingen kommer må sämre än någonsin eller bättre än någonsin. Vi kommer veta så sjukt mycket mer inom forskning och allt men frågan är om vi vet hur vi ska använda det till det bättre. Oljan är slut så något har ersatt bensin som bränsle. Eller, som jag hoppas, har man kommit på ett sätt att få mattor att flyga. Det hade varit gött. Och förhoppningsvis har man grävt ner alla elledningar med.

Jag tror att fler och fler kommer bli aktiva inom miljöräddar saker, och det är ju bra. Om det blir riktigt många så kanske alla länder som krigar om de sista naturtillgångarna kommer att lyssna. För ja, jag tror det kommer bli ganska mycket mer krig när jordens resurser börjar ta slut. Jordens befolkning kommer antagligen fortsätta att öka. Kanske blir det en ny massutrotning av någon folkslag. Eller så nappar alla på min idé om att bo på flottar, jag menar det finns ju hur mycket hav som helst att bo på. Om det blir för trångt tänker jag göra det iallafall. Fast det kan ju blir lite problematiskt eftersom naturkatastroferna kanske ökar i takt med globalwarming grejen.Inte jätteball att möta en fet storm med min flotte. Och om alla hade bott på flottar i havet hade det i stort sett förstört det som är underbart med havet. Det finns för och nackdelar med allt.

Jag tänker inte göra samma misstag som folk gjorde förritiden (man lär ju av historien eller hur?) och säga att vi kommer kommunicera med tankar och teleportera oss överallt. Jag menar, folk trodde ju att vi NU skulle bo på månen och ha svävande bilar och sånt. 63 år är en lång tid men inte tillräckligt lång för några massiva förändringar. Vilket är synd för det behövs typ.

peaceout


lalalalalalalallalla

Okej, klockan är nu 02.17 och jag har haft sickness mycket att göra så det lär bli ett ganska fail ogenomtänkt blogginlägg om ungdomar. SCORE!

Jag tror att ungdomar idag mår lite sämre än förr, och det verkar ju finnas bevis för det med. Det är väl svårt att veta varför men kanske är det för att vi tvingas välja en hel del mer än innan. Det jag hört av mina föräldrar är typ att de flesta var likadana, hade samma stil och samma intressen. Jag tror att vi nu är mer individuella, vi vågar vara oss själva mer. Men med det kommer också att vi måste välja en massa saker t.ex. väljer vi nästan redan vid gymnasiet vad vi vill jobba med. På mina föräldrars tid (och ja, dem är typ 100 år…) så fans det tre inriktningar på gymnasiet. Numera blir det program man väljer en del av ens identitet. Jag tycker definitivt att det är bättre att det finns fler valmöjligheter och att vi är mer individuella nu. Och jag tror att media överdriver lite med hur dåligt folk mår idag, vi borde vara gladare. Och sen har jag tänkt på en sak, som antagligen kommer låta helt knäppt men, förritiden så verkade alla gilla samma saker. Det var en musikstil som var populär, en stil på kläder och speciellt några nyckelplagg som senare skulle representera hela det årtiondet. Men nu finns det så sjukt mycket olika stilar. Alla lyssnar på olika musik, har olika kläder, roar sig med olika saker. Och vissa är väldigt inspirerade av gånga årtionden. Så, jag har tänkt på om det var såhär förr också Att det fanns olika men det var något som liksom blev valt som blev årtiondets grej. Och vad kommer folk isåfall att skriva om? Att vi är den första generationen som varit så olika varandra att det inte går att säga om något var speciellt för just detta årtionde. Eller så är det just det som dem kommer skriva var så speciellt, att alla var så olika. Och i så fall är det positivt tycker jag!

Sorry, nu är jag dödstrött. Kanske skriver mer imorgon….punktpunktpunkt. Godnattifnatti


17 eeeeeewr

Okej, uppgift i Historia. Om jag blev fedt kääääänd sen, så vad skulle folk berätta om mina första 17 år? Och om jag fick välja ett speciellt minne som haft stor betydelse för mig, vilket hade det varit? Jag kan väl inte säga att jag gjort något speciellet under mina 17 år. Bara levt, gjort vad jag kännt för och nästan aldrig ångrat något. Det minnen som betytt mest och förändrat mig mest är dem från mina resor till Afrika. Särskilt det senare resan, våren 2007 till Etiopien. Mamma åker gasnka ofta ut med Läkarbanken och jobbar som läkare i Afrika, och 4 ggr har jag att joina i ett par veckor. Jag kommer speciellt ihåg när jag och Isa (mammas kollega som hon åkte med's dotter) var ute och promenerade i Aira som var den lilla staden där mamma jobbade på sjukhuset. En liten flicka kasnke 5 eller 6 år gammal, kom fram och höll mig i handen och gick med oss hela dagen. Hon sa ingenting, tiggde inte om pengar eller mat, bara gick och häll mig i handen. Varje dag efter det kom hon springandes och gjorde samma sak varje gång hon såg mig. Jag vet inte varför det har berört mig så mycket men det har det. :)

Om man fokuserar på allmänna händelser som kommer berättas om i historie böckerna i framtiden så är nog 11:e september (dagens datum, ödet, haha, och min farmors födelsedag. ödet igen) det som kommer vara störst. För den dagen förändrade ett helt land och deras politik och säkerhets tänkande. Även om det var planerat från presidentens sida eller inte...man vet aldrig. Millenium grejen var nog också ganska viktig, efetrsom alla hetsade helt sjukt mycket om att allt tekniskt skulle paja och sånt. Galet. Anna Lindh mordet är förmodligen en viktig sak i Sveriges historia. Obama som första färgade president i USA är ganska viktigt. Det visar på en förändring inom etnisk jämställdighets grejor tycker jag. Tsunamin har stor betydelse för Asien och där. Folk folk i Ystad var väl mordbränderna, eller försöken till dem, viktiga. Vad som är viktigt beror väldigt mycket på om man själv blir berörd eller inte. Nu är lektionen schluuuut.

[Veeeeewgääään]

På historian idag såg vi en film, Die Welle. Utspelar sig i Tyskland men är baserad på en verklig händelse i USA. Handlar om en tema vecka på ett gymnasium och en lärare som pratar om autokrati. Han bestämmer sig för att köra lite rollspel och får med eleverna helt på att han är ledare för deras grupp som de döper till Die Welle. Allting spårar ur totalt och filmen slutar med att en av eleverna skjuter sig själv när läraren säger att Die Welle är slut.

Det läskiga med filmen är att en verklig händelse ligger bakom och hände typ 1967. Det är sjukt att sån ens kan hända, att folk låter sig bli manipulerade så mycket att de gör vad som helst. Fast jag tror att även om jag sitter här nu och tänker det skulle typ inte kunna hända mig så påverkas man nog mer än man tror. Det har nog en hel del att göra med hur en grupp är från början. Är det dålig gemenskap är det säkert lättare att få folk som vill ha gemenskap att enas och bli manipulerade.

Jag glöööömde

Glömde skriva att det är ball att vi ska ha en skolblogg. Det är typ bra att det alltid finns för läraren att titta på och att man kan få feedback när som helst.
Ennnnd

Nej, jag har ingen identitet. PUNKT

SCORE! Det här är då en blogg som har med skolan att göra. Mitt namn är Karin och nu är det meningen att jag ska placera mig själv i en identitets kategori. Men eftersom jag hatar när människor sätter en label på hur man är så tänker jag inte göra det. Jag är mig själv och stuntar i vilken identitet andra tycker jag har. Så länge jag trivs med mig själv och är nöjd med mitt liv så känns det onödigt att placera sig i en kategori där man förväntas vara på ett visst sätt. Istället tänker jag berätta om hur jag är och hur jag inte är, vilket också är en svår sak för mig eftersom jag har ingen aning om hur jag är. Det är inte ofta jag funderar över det. Jag är för det mesta väldigt glad, fantasifull, "outside the box" tänkade som säkert kan uppattas som som smått korkad, FEL. Jag bara tänker annorlunda. Hah. Jag är fruktansvärt naiv och ser för det mesta möjligheter istället för hinder. Jag planerar aldrig någonting för jag ogillar att ha min framtid bestämd och låst. Saker som är permanenta skrämmer mig sjukt mycket, tex så har jag diabetes som jag kommer ha hela mitt liv därför ser jag ingen poäng i att sköta den, vilket jag inte gör heller, men det är en annan sak. Jag gillar alla sorters människor, har rest väldigt mycket och upplevt många olika kulturer. Politiska åsikter har jag inga, antagligen för att jag inte förstår mig på det och för att jag anser att politiker inte kan ändra världen till det bättre. Varför jag tycker så vet jag inte. Och så är det med många av mina åsikter, det är sällan jag har starka åsikter om någonting. Antagligen för att jag tycker att alla ska få vara som dem vill, inget är rätt eller fel inom identiteter. Jag har världens sämsta humor och är fruktansvärt lättroad. och jag trivs så sjukt bra med mig själv. :)


RSS 2.0